Det är inte så ovanligt att man ibland lyckas klå index, det blir bara så när man har en portfölj som ser annorlunda ut än index. Alla placerares våta dröm är att klå index årligen, och gärna med god marginal, men tyvärr lyckas bara ett fåtal med det här. Vi vet alla vem som har lyckats bäst med det här, men någon ska ju alltid vara bäst.

Personligen brukar jag jämföra framgång i placerandet med att sjunga. De flesta kan sjunga åtminstone så att det duger. Någon är tondöv och kan stå över. Sedan har vi en liten grupp personer som kan förtjäna så pass mycket på att sjunga så att de kan leva på det, samma gäller placerarna.

Men inom sång har vi också de verkliga superstjärnorna som på riktigt blir rika på det med, och de är sist och slutligen rätt få. På samma sätt är det med placerarna. Ser man det hela som en pyramid minskar antalet placerare dramatiskt ju större avkastning som krävs. Det blir en låg pyramid, då Mr Buffet himself har en annualiserad avkastning på bara drygt 30% årligen. Men den procenten räcker till för att fördubbla portföljens värde på knappt tre år, och det är rätt häftigt då vi minns att han inledde sin placeringskarriär på 40-talet!

Själv lyckades jag spöa alla de centralaste index som en aktiv aktiesparare följer med då man tittar tillbaka 1 månad. Vad resultatet på 1 år blev ska vi inte prata om för det är inget att spänna på hängslarna med… T.ex. OMXH TR har stigit med 10% men min portfölj har stigit med ofattbara 28%. Skulle jag vara en fondförvaltare skulle jag leva gott med att nu justera om portföljen så att den såg ut som index resten av året och bonusen är säkrad…

Nu är jag dock ingen portföljförvaltare utan bara en aktiv privatplacerare, så just den saken kommer jag naturligtvis inte att göra. Däremot får det en att fundera att när är tillräckligt nog? Borde man ta hem vinsten nu? Eftersom jag är en mycket långsiktig aktiesparare ser jag ingen orsak att omorganisera portföljen, för den ser ännu till de här priserna mycket undervärderad ut. Det är sant att jag kan förlora på det här på kort sikt, men jag är nöjd med portföljen som den ser ut. Att inte göra något är också ett beslut som bör duga.

Idag gjorde vi i Placera Rätt kursen jag är med och drar i Karis-Billnäs Gymnasium en spekulation med äkta pengar på Nokia då resultatet kungjordes. Eleverna fick besluta om de tror att Nokia skulle stiga eller sjunka och denna gång var majoriteten av eleverna positiva. En elev bedömde att Nokia troligen kommer att stiga, men inte tillräckligt för att täcka transaktionskostnaderna. Tio minuter före resultatet kungjordes investerade vi en tusenlapp i Nokia, och ca tjugo minuter senare stängde vi positionen 4,1% på plus. Efter handelsprovisionen (vi räknade med en tia för varje affär) blev nettovinsten 2,5% och vi kunde vara nöjda med dagens resultat.

Nokia rörde sig rätt snabbt efter att resultatet kungjordes och eleverna tvingades fatta beslut om när det var dags att dra sig ur. Jag föreslog att vi skulle sälja när kursen var 4,30, men flera tvekade. Efter en diskussion kom vi överens om att sälja den för 4,30, men då hade Nokia redan börjat sjunka och plötsligt var kursen nere i bara 4,15. Sakta mak började den stiga igen när optimisterna fick övertaget och vi kom överens om att vi säkrar vinsten vid 4,27 och det lyckades vi med. Ett antal minuter senare var kursen kring 4,33, men vid dagens slut bara 4,16, men ändå klart på plus jämfört med dagen innan.

Då man tvingas fatta sådana här beslut och bedöma den rätta exit-nivån, ofta dessutom under tidspress, gör man hela tiden felbedömningar. I det här fallet var det ett klokt beslut att ta pengarna som fanns nära istället för att fika efter maximal vinst under lektionens sista 15 minuter. Men då placeringstiden är tiotals år ska man inte nöja sig med kortsiktiga vinster. Där borde man se situationen långt i framtiden och bedöma investeringens verkliga potential. Därför ser jag också ingen orsak att justera om min egen portfölj i nuläget, även om det värmer i hjärtat med en fantastisk månad i backspegeln.

Jag tror att de flesta dumheterna när det gäller långsiktiga avkastningar sker just då placeraren ställs inför beslut att ta hem vinster eller att låta dem löpa vidare. Frestelsen att sälja innehav med kraftiga vinster är stor. Själv har jag t.ex. Cramo 66% och Outokumpu 58% på plus jämfört med inköp. Innehaven är färska.
Man kan ställa sig två frågor; är uppgången bakom oss på kort sikt vilket betyder att man kan köpa dem tillbaka billigare om man nu säljer, eller finns det mera att få på sikt? Att slakta avkastande innehav är en av placerarens värsta synder, och där upprepar de flesta sina egna misstag gång på gång. Det finns ingen orsak att sälja då ett innehav är t.ex. 30% på plus eller enligt någon annan liknande regel.

Att göra korrekt bedömning är svårt, men då man hellre utgår från bolagets synvinkel är det lättare att fatta beslut än genom att titta på aktiekursen, samtidigt som den gamla visdomen om att ett bra bolag är nödvändigtvis inte en bra placering, spökar i bakgrunden. Genom att känna bolagen väl kan man enklare bilda sig en uppfattning om när det lönar sig att hitta ny adress för sina investeringar. För min del anser jag att såväl Cramo som Outokumpu har mycket att ge ännu i framtiden.

Sven-Eric Holmström

sven-eric.holmstrom ( a ) suomi24.fi

Skribenten är aktiv suppleant i styrelsen för Aktiespararnas Centralförbund rf och arbetar som kontorsdirektör i Aktia Bank Abp, Ekenäs.

www.osakeliitto.fi

http://www.facebook.com/pages/Osakes%C3%A4%C3%A4st%C3%A4jien-Keskusliitto-ry/124744147582837