Den här frågan har jag ställt mig och idag presenterade jag mina idéer kring detta på Aktiespararnas traditionella placeringskryssning till Tallinn. Eftersom dividender är en helig ko för aktiespararen var jag osäker på om jag skulle ens komma levande från seminariet, men underligt nog var publiken lyhörd och fick sig en tankeställare. ingen tog initiativ till att kasta mig överbord… Jag hade flera teser som gör att dividender medför problem för småspararen. Här presenterar jag några som jag finner intressanta.

1. Lägre dividendyield har lett till bättre kursuppgång.
Jag analyserade S&P 500 under tiden 1881-2011. Från 1881 till mitten av 1950-talet höll sig dividendyielden mycket hög, i medeltal 5,3%. Utdelningsgraden var i regel över 70%. Kurserna steg inte under denna period nämnvärt, men då vändningen kom i mitten av 1950-talet då dividendyielden började falla till dagens 1,9% nivå och då utdelningsgraden sjunkit till dagens 23% (dessutom trendmässigt!) började kurserna stiga kraftigt. Traditionellt sett har man uppfattat god dividendbetalning med god tillväxt, men på basen av detta verkar det just tvärtom. Jag vet ej varför det blir så, men en tanke motivering 2.

2. Bolagen får bättre avkastning på vinstmedlen är aktieägaren.
Warren Buffets bolag Berkshire Hathaway har aldrig betalat dividender. Han menar att han kan placera medlen betydligt bättre än aktieägarna och det har han ju klarat av hittills år ut och år in. Skillnaden mellan att betala dividend och att innehålla den är det att pengar antingen far ut ur bolaget eller hålls i bolaget. Om medlen hålls i bolaget kan man betala skulder och investera, så länge det finns något klokt att investera i alltså. Henri Elo höll ett intressant föredrag om hur man identifierar goda bolag och en gemensam nämnare var låg skuldsättningsgrad. Så varför dela dividend om man kan stärka bolagets soliditet och på det viset skapa bättre avkastning på det investerade kapitalet?

Ser man på Elisa så har de på 7 år betalat ut hela 1,8mrd i dividender. Bolagets marknadsvärde är 2,8mrd. Det är ett häpnadsväckande förhållande och ganska hårt ställningstagande av företagsledningen att man inte anser att man kan investera medlen på ett bättre sätt än att ge bort dem på 7 år! Antingen vet ledningen exakt vad de gör eller så är de på tog för fega för att fatta beslut.

3. Vad ska vara korrekt utdelningsgrad?
Normalt strävar aktiespararen till att kräva 30-50% i utdelningsgrad, men i Finland har utdelningsgraden varit närmare 60% de senaste åren. Om man skulle vara den enda ägaren kan man fråga sig hur mycket pengar man på riktigt borde ta ut ur bolaget? Är det så att man måste t.ex. ta ut 20 miljoner årligen, eller räcker det med 2 miljoner för eget bruk? Då ägarna är många vill var och en få ut så mycket som möjligt, för då blir utdelningsgraden mera opersonlig. Men att diskutera fördelningen mellan ägarens och bolaget behov kan vara sunt, exempelvis på bolagsstämman.

4. Dividendernas godhet baserar sig ej på själva dividenden
Det är viktigt att förstå att den dividend som bolagen delar ut borde återinvesteras i företagsverksamhet för att skapa bättre tillväxt. Tyvärr försvinner mycket kapital ut i rymden då många framförallt mindre aktiesparare konsumerar upp pengarna. Enligt Jeremy Siegel förklaras 97% av de långsiktiga avkastningarna av dividendernas återinvestering. OBS! Inte av dividenderna i sig! I teorin kan inte alla återinvestera dividenderna i bolaget pånytt, eftersom det då inte skulle finnas försäljare, så detta är en lyx som enbart är unnad de allra ivrigaste aktiespararna!

Jag hade i min presentation en handfull andra argument som får dividenderna att se mins sagt suspekta ut, men det är för mycket för att skriva allt här. Det viktiga för aktiespararen att förstå är för det första det att dividenderna inte får vara ett självändamål. Samtidigt kan inte bolaget utgå från att aktiespararen går med på att inte någonsin kräva dividend, för då skulle det krävas att man säljer en del av sitt innehav för att få ut sin vinst. Och att sälja lönsam företagsverksamhet är idiotiskt. Så det ska finnas en viss balans.

Det andra som aktiespararen ska beakta är att så fort pengar reser från bolaget till ägaren uppstår en beskattningshändelse, i Finland 21% för småspararen medan den är 0% för storägare och för majoriteten av utländska placerare. Det gör att avkastningskravet för vanliga inhemska sparare borde vara mycket hög, medan det räcker med mindre för ”de stora pojkarna”. Vidare uppstår det handelsprovisioner då man köper nya aktier med dividendmedel. Så det är inte alls klart att belöningen ska cirkulera via aktieägaren. Dock finns konkursrisken alltid där och då är det ibland skönt att som aktiesparare ta hem en del av den verkliga vinsten som bolaget gör i form av dividend.

Dividenderna är knappast lurendrejeri, men förvånansvärt många dimensioner hittar man kring ämnet bara man tänker efter ordentligt. Det bara är inte alls självklart att dividender är den ulitmata belöningsmetoden. Köp av egna aktier fungerar ju inte heller och fondemissioner och dylikt är också rätt långt snömos. Några svar presenterade jag inte men det är bra att kritiskt granska olika så kallade självklarheter med jämna mellanrum.

Som ung och ivrig aktiesparare fick jag mig en liten känga av hederordförande Jarmo Leppiniemi efter mitt föredrag, men vi kom överens om att vi inför en ny belöningsmetod. Då bolag A delar dividend delas den ut som aktier i bolag B, C och D. Så om Nokia delar dividend får man aktier i exempelvis UPM-Kymmene och Huhtamäki, kanske via en slupgenerator… Det kunde vara lite kul faktiskt och så är det ju nytänkande!

Svenne Holmström

sven-eric.holmstrom ( a ) suomi24.fi

Skribenten är aktiv suppleant i styrelsen för Aktiespararnas Centralförbund rf och arbetar som kontorsdirektör i Aktia Bank Abp, Ekenäs.

Osakesäästäjät löydät osoitteesta www.osakeliitto.fi