Den inbitne aktiespararen brukar sällan prata högt om räntor, med möjligt undantag för företagsobligationer och de ack så sällsynta konvertiblerna. Man kan ju bli idiotförklarad… Men det lönar sig verkligen att förstå sig på framförallt statsobligationsräntorna eftersom de berättar förvånansvärt mycket om ett lands ekonomiska situation och förväntningar.

Kort sagt, och mycket förenklart, betyder höga räntor en hög tillväxt (och inflation), låg ränta betyder låg tillväxt (och låg inflation). Råkar man ha en invers räntekurva där man alltså får sämre ränta på 10-30 års obligationer jämfört med 2-5 års obligationer kan man utan vidare förvänta sig dåliga tider. Senast då vi hade en snygg invers räntekurva var väl kring 2005-2007 om jag minns rätt.

För tillfället kan man se att de Euribor räntorna är en aning på stigande fot, inte mycket men i alla fall. De långa räntorna däremot har tagit ett rejält skutt uppåt den senaste månaden. Ser man exempelvis på tyska statens 6mån-30 års obligationer så är de klart uppåt jämfört med läget en månad sedan.

För en sådan rörelse finns det enligt mitt tycke två tolkningar. Den ena är att placerarna tröttnat på dåliga räntor och börjat föra över medel till objekt med högre avkastning. De ovanligt goda avkastningarna på sistone från exempelvis amerikanska high yield företagsobligationer skulle kunna förklaras genom detta. Den andra tolkningen är att en vändning har skett och att dessa låga marknadsräntor ej längre är behövliga för att upprätthålla stimulerad tillväxt.

Det har varit en hel del positivt tal om ekonomin den senaste tiden och intressant nog har OECD:s indikator verkligen börjat visa mycket positiva tecken. Om vändningen i makroekonomin de facto är här betyder det att aktierna ska fortsätta stiga i år, räntorna ska börja stiga och centralbankerna kan inleda räntehöjningar mot sommaren eller hösten detta år. Centralbankerna reagerar ju väldigt ofta retroaktivt på basen av verkliga händelser och därför rör sig marknadsräntorna vanligen aningen händelserna i förväg.

För mig är ränterörelser en av de absolut viktigaste indikatorerna för förväntad tillväxt. Som aktiesparare borde man helst inte köpa aktier när räntorna sjunker, utan först då räntornas nedgångstakt börjar avta. På samma sätt kan man börja dra sig ur marknaden då räntorna inte längre orkar stiga, då är tillväxten slut och sannolikt har börsen redan då vänt nedåt. Typiskt är att aktiebörsen rör sig först, därefter långa räntorna, sedan korta räntorna och därefter småspararna…

Jag tolkar de senaste händelserna på räntemarknaden som en kombination av allmän höjning av risktagningsvilligheten och bättre tider i realekonomin. Men efter en dryg månads händelser på räntemarknaden och med aktiemarknaden i allmänt stigande trend sedan hösten 2012 är det förstås för tidigt att säga att uppgången den här gången skulle vila på en hållbar grund. Som aktiesparare letar man aktivt efter stöd för sina beslut och jag har själv redan i ett drygt halvt år väntat att de extremt låga räntorna kommer att börja stiga på denna års sida.

Jag tror inte på någon häftig uppgång i räntorna, så bostadslånetagarna kan vara lugna ett tag framöver, men det är alldeles klart att långvariga så här låga räntor på sikt leder till ytterligare problem för realekonomin. Det är inte bra med för stort utbud på förmånlig finansiering, så oundvikligen ska räntorna stiga förr eller senare. Förhoppningsvis är vi nu i början på en lätt stigande trend på räntesidan vilket borde synas som realekonomisk tillväxt och högre aktiekurser.

Det skulle vara ytterst förvånande om den massiva konstgjorda andning som politiker, centralbanker och stater har sysslat med de senaste åren inte skulle ha en positiv effekt på realekonomin. Marknaden borde utan vidare kunna andas själv nu, men mycket hänger fast i förtroendet. Och det är inte alls på den nivån det borde vara efter över fem års depressiva tankar om marknaden, men även där når man förr eller senare botten. Förtroendet kan inte just bli sämre nu mera, och det borde också stöda en försiktig tillväxt och ökad risktagningsförmåga för såväl privatpersoner som små och stora företag. Jag är följaktligen all-in i aktier, med lätt hävstång dessutom. Någon gång ska man våga, och nu känns läget rätt i min situation i alla fall.

Svenne Holmström

sven-eric.holmstrom ( a ) suomi24.fi

Skribenten är aktiv suppleant i styrelsen för Aktiespararnas Centralförbund rf och arbetar som kontorsdirektör i Aktia Bank Abp, Ekenäs