Västra Nylands Aktiesparare fyllde 10 år i år och firade detta storslaget med ett verkligt högklassigt festseminarium i Ekenäs lördagen den 5.5.2012. Som föredragshållare hade föreningen förmånen att få höra chefsekonom Reijo Heiskanen, OP-Pohjola gruppen, författare och placerare Kim Lindström tillsammans med sin son Tom, europarlamentariker Calle Haglund, samt verkställande direktörerna för Konecranes Abp, Pekka Lundmark och Aktia Abp, Jussi Laitinen. Tillsammans målade de upp en mycket verklighetstrogen bild av situationen i Europa.

Reijo Heiskanen beskrev på ett enkelt sätt marknaden som på många sätt är orolig och där det inom en nära framtid finns många saker som gör att placerarna kan få skrämselhicka. Framförallt handlade det om regleringen på finansmarknaden samt PIIGS ländernas situation. Heiskanen såg den närmaste framtiden som mycket grådaskig med inga direkta ljuspunkter på kommande, men heller ingen krasch. Mycket talande är Heiskanens bedömning att marknadsräntorna sannolikt kommer att hållas på den här nivån eller lägre ännu i två år. Då räntan återspeglar tillväxten är detta ett sådant budskap som knappast någon jublar över.

Calle Haglund förstärkte dessa tankar genom att politikerna i sin regleringsiver håller på och överreglerar den Europeiska marknaden ur många synvinklar som direkt påverkar bolagens verksamhetsmöjligheter inom EU. Även om handelspakten som sådan har fungerat mer än väl, så skärper man skatterna, miljökraven, finansmarknadens spelregler osv vilket gör att man samtidigt skapar en miljö där den europeiska konkurrenskraften kraftigt kommer att lida. Då EUs plan alltid är sju år i taget kan man fråga sig om den är tillräckligt flexibel för de omställningar som sker idag?

Pekka Lundmark bekräftade Haglunds påståenden om överreglering och konkurrenskraft. Konecranes storägare frågar jämnt och ständigt hur lätt bolaget har att lösgöra sig från Europa? Konecranes som har majoriteten av sin verksamhet annanstans än i Europa har inga bekymmer med detta, men Lundmark kritiserade hårt politikernas tafatthet att se helheten. Å ena sidan ska det regleras och sparas samt höjas skatter, men så kräver man samtidigt tillväxt. En omöjlig ekvation, framförallt när vi ser på arbetskraftskostnaderna för att nämna en viktig faktor i helheten.

Haglund pratade även om Östeuropas roll som räddare av EU, men i själva verket är även Östeuropa i en sämre position än Asien vad gäller konkurrenskraft och arbetskraftskostnader. Haglund berättade att EU via sin budget specifikt försöker boosta området, men här skulle då krävas hjälp från industrin. Ekonomin i Östeuropa gick som bekant in i en vägg år 2008 och har inte närmelsevis återhämtat sig sedan dess. Lundmark å sin sida ser att Asien kommer att få konkurrens från Afrika vilket gör soppan ännu grumligare!

Då det var dags för Jussi Laitinen att avrunda seminariet blev bilden av det ekonomiska klimatet i EU senast solklar för seminariedeltagarna. Skärpningarna av kraven inom finanssektorn vars syfte är behjärtansvärt leder dock till surare tider för hela sektorn. Då finanssektorn mår dåligt lider tillväxten ytterligare eftersom tillgången till finansiering begränsas. Finanssektorn kunde roffa åt sig en verkligt stor del av samtliga bolagens intjäning under de goda åren fram till 2007, men nu är intjäningen i snitt på fallande fot. Banking kommer knappast att vara lika lönsamt som före finanskrisen på ett verkligt gott tag framöver.

Totalt sett verkar dock såväl Konecranes och Aktia klara sig väl trots de omfattande utmaningarna i EU på grund av sin respektive positionering på marknaden. Den ena är verksam på de rätta tillväxtmarknaderna, medan den andra har en mycket lokal strategi som inte alls är lika konjunkturskänslig som storbankernas. Men som helhet fäste såväl Lundmark som Laitinen åhörarnas uppmärksamhet på utmaningarna i EU, som får en att mer och mer oroa sig över EUs framtid. Dessa två herrar borde definitivt dra exakt samma föredrag åt politikerna som i sin sanerings och regleringsiver står med huvudet djupt i sanden som strutsen.

Tack och lov finns det dock sunt förnuft hos en del politiker och Haglund är alldeles tydligt en sådan. De tankegångar han presenterade sitter mycket väl hos aktiesparare och börsbolag. Frågan är, kan sådana vinna över det kollektiva tänkandet inom EU, eller blir deras roll att som gamla gubbar (och gummor) bittert konstatera att ”jag sade ju hur det skulle gå för länge sedan”?

De utmaningar EU och Europa står inför är verkligt stora och hur man löser dem bäst fick vi väl inget svar på denna lördag. Däremot står det klart att EU borde vidta strukturella åtgärder och återdefiniera vad vi vill med hela EU. Fortsätter den offentliga skuldsättningen i samma takt som hittills, och om vi reglerar bort tillväxten kommer EU att sitta med Svarte Petter i handen när spelet lider mot sitt slut. Jag fick den uppfattningen att situationen utöver problemen kring PIIGS är långt värre än vad jag hade kunnat föreställa mig.

Lösningen är att följa Kim Lindströms verkligt goda råd, dvs investera i bolag som har en god ekonomi och som förmår dela ut stabila (gärna jämnt stigande) dividender, och vara med över långa perioder. Men som gammal placerare i inhemska aktier och med en viss erfarenhet av svenska aktier ser Lindström problematiken i att förstå sig på bolag som är verksamma i främmande länder, kanske med främmande språk och valuta samt bokföringsregler. Men som situationen målades upp här, verkar det oundvikligt att även Lindström hamnar lära sig nya språk och seder, då valet av bolag kommer att ske på helt andra börser än vi är vana med att handla på idag. Dessutom är det viktigt att de bolag vi investerar i har en huvudmarknad i andra regioner än Europa.

Personligen har jag knappast någonsin blivit beskylld för att vara en pessimist, men efter detta seminarium står det klart att en viss genomgång av den egna portföljen bör ske. Anknytningen till tillväxmarknaderna måste vara klar. Men jag kommer att ha verkligen svårt att motivera mig själv varför jag skulle rådgiva någon att investera i Europeiska bolag på en lång tid framöver. EU kan få ett skitigt slut, och häpnadsväckande nog kommer detta att föga bero på PIIGS, snarare på överreglering inom finansbranschen, miljötänkandet, arbetarskyddet samt företagandet. Det är svårt att spela spelet när man har betydligt strängare regler än medspelarna. Tyvärr.

Festseminariet var den bästa placeringstillställning jag någonsin deltagit i, även om jag är jävig att uttala mig om detta då jag varit med om att planera och genomföra det personligen. Och på något underligt sätt blev det en logisk historia från början till slut om den Europeiska situationen då det var meningen att det skulle handla om placeringar och aktier. Om föredragshållarna hade talat ihop sig vet jag inte, men en fantastisk lördageftermiddag blev det för samtliga deltagare! Till det kan jag bara tacka föredragshållarna var och en samt vår ärade publik! Bättre än såhär blir det inte!

Svenne Holmström

sven-eric.holmstrom ( a ) suomi24.fi

Skribenten är aktiv suppleant i styrelsen för Aktiespararnas Centralförbund rf och arbetar som kontorsdirektör i Aktia Bank Abp, Ekenäs.

http://www.osakeliitto.fi/

Facebook